6.8.2004   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 261/1

(1)

Avtalet om partnerskap och samarbete mellan Europeiska gemenskaperna och deras medlemsstater, å ena sidan, och Republiken Kazakstan, å andra sidan (1), trädde i kraft den 1 juli 1999.

(2)

Europeiska gemenskapen och Kazakstan enades om att upprätta ett dubbelkontrollsystem avseende vissa stålprodukter för perioden 1 januari 2000–31 december 2001. Detta avtal genom skriftväxling godkändes på Europeiska gemenskapens vägnar genom beslut 1999/865/EG (2). Motsvarande genomförandelagstiftning för gemenskapen infördes genom förordning (EG) nr 2743/1999 (3).

(3)

Situationen beträffande import från Kazakstan till gemenskapen av vissa stålprodukter har granskats noggrant, och parterna har på grundval av relevanta uppgifter som tillhandahållits dem ingått ett avtal genom skriftväxling (4), i vilket ett dubbelkontrollsystem utan kvantitativa begränsningar upprättas för perioden från och med den dag då denna förordning träder i kraft till och med den 31 december 2004, om inte båda parter kommer överens om att avsluta systemet tidigare.

(4)

De åtgärder som krävs för att genomföra denna förordning bör antas i enlighet med rådets beslut 1999/468/EG av den 28 juni 1999 om de förfaranden som skall tillämpas vid utövandet av kommissionens genomförandebefogenheter (5).

a)

Sökandens namn och fullständiga adress (inbegripet telefon- och faxnummer samt eventuellt identifieringsnummer som används av de behöriga nationella myndigheterna) samt registreringsnummer för mervärdesskatt, om den sökande är mervärdesskattepliktig.

b)

I förekommande fall namn på och fullständig adress till deklaranten eller den som företräder sökanden (inbegripet telefon- och faxnummer).

c)

Exportörens fullständiga namn och adress.

d)

En noggrann beskrivning av varorna, inbegripet deras

e)

Nettovikt uttryckt i kg och kvantitet uttryckt i annan föreskriven enhet än nettovikt, enligt nummer i Kombinerade nomenklaturen.

f)

Varornas cif-värde i euro vid gemenskapens gräns, enligt nummer i Kombinerade nomenklaturen.

g)

I förekommande fall att de berörda produkterna är andrasorteringsprodukter eller av bristfällig kvalitet (6).

h)

Planerad tidpunkt och plats för tullklarering.

i)

Huruvida ansökan avser samma kontrakt som en tidigare inlämnad ansökan.

j)

Följande förklaring, daterad och undertecknad av sökanden samt med ett förtydligande av dennes namn i versaler:

”Jag bekräftar härmed att uppgifterna i denna ansökan är korrekta och lämnade i god tro och att jag är etablerad i gemenskapen.”

—

skall giltighetsperioden för kontrolldokumentet vara fyra månader,

—

får outnyttjade eller endast delvis utnyttjade kontrolldokuments giltighetstid förlängas för en motsvarande period.

a)

uppgifter om de kvantiteter och värden (beräknade i euro) för vilka kontrolldokument utfärdades under den föregående månaden,

b)

uppgifter om importen under den månad som föregick den månad som avses i a.

6.8.2004   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 261/15

(1)

Ett av Europeiska gemenskapens mål är att, medlemsstaterna emellan, undanröja hinder för den fria rörligheten för personer och tjänster.

(2)

Domstolen fastslog i Cowan-målet (4) att, när gemenskapslagstiftningen garanterar fysiska personer friheten att bege sig till en annan medlemsstat skall dessa personers integritet skyddas i ifrågavarande medlemsstat, på samma sätt som när det gäller landets egna medborgare och personer som är bosatta där, vilket är en naturlig följd av rätten till fri rörlighet. Åtgärder för att underlätta ersättning till brottsoffer bör utgöra ett led i förverkligandet av detta mål.

(3)

Vid sitt möte i Tammerfors den 15 och 16 oktober 1999 begärde Europeiska rådet att miniminormer för skydd av brottsoffer utarbetas, särskilt för offrens tillgång till rättvisa och rätt till skadestånd, inbegripet juridiska kostnader.

(4)

Europeiska rådet i Bryssel, som sammanträdde den 25 och 26 mars 2004, begärde, i uttalandet om bekämpande av terrorism, att detta direktiv antas före den 1 maj 2004.

(5)

Rådet antog den 15 mars 2001 rambeslut 2001/220/RIF om brottsoffrets ställning i straffrättsliga förfaranden (5). Rambeslutet, som grundas på avdelning VI i Fördraget om Europeiska unionen, gör det möjligt för brottsoffer att yrka ersättning från gärningsmannen under det straffrättsliga förfarandet.

(6)

Brottsoffer i Europeiska unionen bör ha rätt till rättvis och lämplig ersättning för de skador de har lidit, oavsett var i Europeiska gemenskapen brottet begicks.

(7)

I direktivet fastställs ett samarbetssystem för att underlätta möjligheten att få ersättning till brottsoffer i gränsöverskridande fall, vilket bör fungera på grundval av medlemsstaternas ordningar för ersättning till offer för uppsåtliga våldsbrott som begås på deras respektive territorier. Därför bör en ersättningsordning finnas i alla medlemsstater.

(8)

Flertalet medlemsstater har redan fastställt sådana ersättningsordningar, några av dem för att uppfylla sina skyldigheter enligt Europeiska konventionen av den 24 november 1983 om ersättning åt offer för våldsbrott.

(9)

Eftersom åtgärderna i detta direktiv är nödvändiga för att uppnå gemenskapens mål och fördraget inte ger några andra befogenheter än dem i artikel 308 för antagandet av detta direktiv, bör denna artikel i fördraget tillämpas.

(10)

Det kan vara svårt för brottsoffer att få ersättning från gärningsmannen därför att denne ofta saknar tillgångar för att fullgöra en dom om skadestånd eller därför att denne inte kan identifieras eller lagföras.

(11)

Ett system för samarbete mellan medlemsstaternas myndigheter bör införas för att göra det lättare för brottsoffret att få ersättning i fall där brottet begicks i en annan medlemsstat än den där brottsoffret är bosatt.

(12)

Systemet skall garantera att brottsoffer alltid kan vända sig till en myndighet i den medlemsstat där de är bosatta och bör lösa de praktiska och språkliga problem som kan uppstå i gränsöverskridande fall.

(13)

I systemet bör de bestämmelser ingå som är nödvändiga för att brottsoffer skall kunna få den information de behöver för att ansöka om ersättning och för att myndigheterna skall kunna samarbeta effektivt.

(14)

Detta direktiv respekterar de grundläggande rättigheter och bekräftar de principer som erkänns såsom allmänna gemenskapsrättsliga principer, bland annat i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna.

(15)

Eftersom målet för ersättning till brottsoffer inte i tillräcklig utsträckning kan uppnås av medlemsstaterna på grund av de gränsöverskridande inslagen och de därför, på grund av åtgärdens omfattning eller verkningar, bättre kan uppnås på gemenskapsnivå, kan gemenskapen vidta åtgärder i enlighet med subsidiaritetsprincipen i artikel 5 i fördraget. I enlighet med proportionalitetsprincipen i samma artikel går detta direktiv inte utöver vad som är nödvändigt för att uppnå målet.

(16)

De åtgärder som är nödvändiga för att genomföra detta direktiv skall antas i enlighet med rådets beslut 1999/468/EG av den 28 juni 1999 om de förfaranden som skall tillämpas vid utövandet av kommissionens genomförandebefogenheter (6).

a)

Namnet på den kontaktperson eller den avdelning som ansvarar för ärendets handläggning.

b)

Ett mottagningsbevis för ansökan.

c)

Om möjligt en uppskattning av hur lång tid det kommer att ta innan ett beslut fattas om ansökan.

a)

personen/personerna hörs direkt av beslutsmyndigheten, i enlighet med lagen i beslutsmyndighetens medlemsstat, främst genom telefon- eller videokonferens, eller att

b)

personen/personerna, i enlighet med lagen i biståndsmyndighetens medlemsstat, hörs av biståndsmyndigheten som sedan skall översända en förhörsrapport till beslutsmyndigheten.

a)

det officiella språk eller ett av språken i den medlemsstat där den myndighet till vilken informationen sänds är belägen och som är ett av gemenskapsinstitutionernas språk, eller

b)

ett annat av gemenskapsinstitutionernas språk som den medlemsstaten har angivit att den kan godta,

i)

den fullständiga texten till beslutsmyndighetens beslut, där lagen i beslutsmyndighetens medlemsstat gäller för språkanvändningen, och

ii)

förhörsrapporter i enlighet med artikel 9.1. b, där biståndsmyndigheten skall utfärda föreskrifter om språkanvändningen med förbehåll för kravet att det är ett av gemenskapsinstitutionernas språk.

a)

en förteckning över myndigheter som har inrättats eller utsetts i enlighet med artikel 3.1. och 3.2. och, i förekommande fall, information om den särskilda och territoriella behörigheten för dessa myndigheter,

b)

de språk som avses i artikel 11.1. a som myndigheterna kan godta för tillämpningen av artiklarna 6–10 och de officiella språken, förutom sitt eget, som den kan godta för överförande av ansökningar i enlighet med artikel 11.1. b,

c)

den information som har utarbetats i enlighet med artikel 4,

d)

ansökningsblanketterna för ersättning.

a)

bistå vid genomförandet av artikel 13.2,

b)

främja nära samarbete och informationsutbyte mellan biståndsmyndigheter och beslutsmyndigheter i medlemsstaterna, och

c)

bistå och söka lösa eventuella problem vid tillämpningen av artiklarna 1–10.

a)

införa eller behålla förmånligare bestämmelser för brottsoffer eller andra personer som påverkas av ett brott,

b)

införa eller behålla bestämmelser om ersättning till offer för brott som har begåtts utanför deras territorium eller till andra personer som påverkas av sådana brott, på de villkor som medlemsstaterna själva föreskriver i detta avseende.

6.8.2004   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 261/19

(1)

Utarbetandet av en gemensam invandringspolitik, inbegripet att fastställa villkor för inresa och vistelse för utlänningar samt åtgärder för att bekämpa olaglig invandring, är grundläggande för att uppnå Europeiska unionens mål att upprätta ett område med frihet, säkerhet och rättvisa.

(2)

Europeiska rådet uttalade vid sitt särskilda möte i Tammerfors den 15 och 16 oktober 1999 sin fasta beslutsamhet att hantera den olagliga invandringen vid källan, till exempel genom att bekämpa dem som sysslar med människohandel och ekonomiskt utnyttjande av migranter. Europeiska rådet rekommenderade medlemsstaterna att inrikta sina ansträngningar på att upptäcka och upplösa de kriminella nätverk som berörs, samtidigt som rättigheterna för offren för sådan verksamhet skyddas.

(3)

Ett tecken på att detta växande problem väcker oro även på det internationella planet är att Förenta nationernas generalförsamling har antagit en konvention mot gränsöverskridande organiserad brottslighet, ett tilläggsprotokoll om förebyggande, bekämpande och bestraffande av handel med människor, särskilt kvinnor och barn, samt ett tilläggsprotokoll om smuggling av migranter land-, luft- och sjövägen. Gemenskapen och de 15 medlemsstaterna undertecknade konventionen och protokollen i december 2000.

(4)

Detta direktiv påverkar inte det skydd som flyktingar, personer med subsidiärt skydd och personer som ansökt om internationellt skydd åtnjuter enligt flyktingrätten och inte heller tillämpningen av andra instrument om de mänskliga rättigheterna.

(5)

Detta direktiv påverkar inte tillämpningen av andra bestämmelser om skydd av brottsoffer, vittnen eller särskilt utsatta personer. Direktivet påverkar inte heller medlemsstaternas rätt att utfärda uppehållstillstånd på humanitära eller andra grunder.

(6)

Detta direktiv respekterar de grundläggande rättigheter och iakttar de principer som erkänns såsom allmänna gemenskapsrättsliga principer, bland annat i Europeiska unionens stadga om grundläggande rättigheter.

(7)

Medlemsstaterna bör ge verkan åt bestämmelserna i detta direktiv utan diskriminering på grund av kön, ras, hudfärg, etniskt eller socialt ursprung, genetiska särdrag, språk, religion eller övertygelse, politisk eller annan åskådning, tillhörighet till nationell minoritet, förmögenhet, börd, funktionshinder, ålder eller sexuell läggning.

(8)

På Europanivå antogs rådets direktiv 2002/90/EG av den 28 november 2002 om definition av hjälp till olaglig inresa, transitering och vistelse (4) och rådets rambeslut 2002/629/RIF av den 19 juli 2002 om bekämpande av människohandel (5) för att stärka det förebyggande arbetet och kampen mot de ovannämnda brotten.

(9)

Genom detta direktiv införs ett uppehållstillstånd avsett för offer för människohandel eller, om en medlemsstat beslutar att utvidga räckvidden för detta direktiv, för tredjelandsmedborgare som har fått hjälp till olaglig invandring, för vilka uppehållstillståndet utgör ett tillräckligt incitament för att samarbeta med de behöriga myndigheterna, samtidigt som det är förenat med vissa villkor för att säkerställa att det inte leder till missbruk.

(10)

Det är därför nödvändigt att fastställa kriterierna för utfärdande av ett uppehållstillstånd, rätten till vistelse och grunderna för att förlänga eller återkalla detta. Rätten till vistelse enligt detta direktiv är underkastade villkor och är av tillfällig natur.

(11)

De berörda tredjelandsmedborgarna bör upplysas om möjligheten att erhålla uppehållstillstånd av detta slag och få tid att tänka över sin ställning. Detta bör göra det möjligt för dem att fatta ett välinformerat beslut om huruvida de vill samarbeta med behöriga myndigheter, vilka kan vara polis, åklagare och rättsliga myndigheter eller inte (med hänsyn till de risker ett sådant samarbete innebär), för att möjliggöra ett fritt och därför mer effektivt samarbete.

(12)

Med hänsyn till deras utsatta ställning bör tredjelandsmedborgare beviljas bistånd i enlighet med detta direktiv. Detta bistånd bör ge dem möjlighet att återhämta sig och komma över inflytandet från förövarna av brotten. Den medicinska behandling som skall ges till tredjelandsmedborgare som omfattas av det här direktivet omfattar även vid behov psykoterapeutisk vård.

(13)

Beslut om att utfärda ett uppehållstillstånd på minst sex månader eller en förlängning av detta måste fattas av de behöriga myndigheterna, som bör ta ställning till om de relevanta villkoren är uppfyllda.

(14)

Detta direktiv bör tillämpas utan att det påverkar de åtgärder som vidtas av de behöriga myndigheterna under alla etapper av de relevanta nationella förfarandena och i synnerhet när de aktuella brotten utreds.

(15)

Medlemsstaterna bör överväga att av andra skäl och i enlighet med sin nationella lagstiftning bevilja uppehållstillstånd till de tredjelandsmedborgare som kan omfattas av detta direktiv, men som inte uppfyller eller inte längre uppfyller villkoren i detta, samt till familjemedlemmar eller till personer som behandlas som familjemedlemmar.

(16)

För att de berörda tredjelandsmedborgarna skall kunna göra sig oberoende och inte behöva återuppta kontakten med brottsorganisationen bör de som har ett uppehållstillstånd ges tillträde enligt villkoren i detta direktiv till arbetsmarknaden och ha rätt att delta i yrkesutbildning eller annan utbildning. När medlemsstaterna tillåter personer som innehar uppehållstillstånd att få tillträde till yrkesutbildning eller annan utbildning, bör de i synnerhet beakta vistelsens sannolika varaktighet.

(17)

De berörda tredjelandsmedborgarnas tillträde till befintliga eller framtida program och system bör bidra till deras återinträde i ett normalt socialt liv.

(18)

Om de berörda tredjelandsmedborgarna ansöker om uppehållstillstånd av annat slag fattar medlemsstaterna beslut på grundval av den allmänna nationella utlänningslagstiftningen. Inom ramen för prövningen av en sådan ansökan bör medlemsstaterna ta hänsyn till att de berörda tredjelandsmedborgarna har beviljats uppehållstillstånd i enlighet med detta direktiv.

(19)

Medlemsstaterna bör, när det gäller genomförandet av detta direktiv, förse kommissionen med de uppgifter som har fastställts inom ramen för verksamheten med avseende på insamling och behandling av statistiska uppgifter på området för rättsliga och inrikes frågor.

(20)

Eftersom målet för detta direktiv, nämligen att införa ett uppehållstillstånd för tredjelandsmedborgare som samarbetar i kampen mot människohandel, inte i tillräcklig utsträckning kan uppnås av medlemsstaterna och de därför på grund av åtgärdens omfattning bättre kan uppnås på gemenskapsnivå, kan gemenskapen vidta åtgärder i enlighet med subsidiaritetsprincipen i artikel 5 i fördraget. I enlighet med proportionalitetsprincipen i samma artikel går detta direktiv inte utöver vad som är nödvändigt för att uppnå detta mål.

(21)

I enlighet med artiklarna 1 och 2 i det protokoll om Förenade kungarikets och Irlands ställning som fogas till Fördraget om Europeiska unionen och Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen, och utan att det påverkar tillämpningen av artikel 4 i dessa protokoll, deltar dessa medlemsstater inte i antagandet av detta direktiv, som därför inte är bindande för eller tillämpligt i Förenade kungariket och Irland.

(22)

I enlighet med artiklarna 1 och 2 i protokollet om Danmarks ställning, som fogas till Fördraget om Europeiska unionen och Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen, deltar Danmark inte i antagandet av detta direktiv, som därför inte är bindande för eller tillämpligt i Danmark.

a)

tredjelandsmedborgare: alla personer som inte är unionsmedborgare i den mening som avses i artikel 17.1. i fördraget,

b)

hjälp till olaglig invandring: sådana fall som avses i artiklarna 1 och 2 i direktiv 2002/90/EG,

c)

människohandel: sådana fall som avses i artiklarna 1, 2 och 3 i rambeslut 2002/629/RIF,

d)

verkställighetsåtgärd för beslut om avvisning eller utvisning: åtgärder som vidtas av en medlemsstat för att verkställa ett av de behöriga myndigheterna fattat beslut om avvisning eller utvisning av en tredjelandsmedborgare,

e)

uppehållstillstånd: tillstånd som utfärdas av en medlemsstat och som ger en tredjelandsmedborgare som uppfyller villkoren i detta direktiv rätt att lagligen stanna på dess territorium,

f)

underåriga utan medföljande vuxen: tredjelandsmedborgare som är yngre än 18 år och som anländer till en medlemsstats territorium utan medföljande vuxen som enligt lag eller sedvana ansvarar för dem, så länge som de inte faktiskt tas om hand av en sådan vuxen, eller underåriga som lämnas utan medföljande vuxen efter att ha rest in på medlemsstatens territorium.

a)

den möjlighet som uppkommer för utredningen eller de rättsliga förfarandena genom att tredjelandsmedborgarens vistelse på territoriet förlängs, och

b)

om tredjelandsmedborgaren klart har visat sin vilja att samarbeta, och

c)

om tredjelandsmedborgaren har brutit alla förbindelser med de personer som är misstänkta för gärningar som kan räknas till de brott som avses i artikel 2 b och 2 c.

a)

Medlemsstaten skall låta barnets bästa komma i främsta rummet vid tillämpningen av detta direktiv. Medlemsstaten skall se till att förfarandet är anpassat till barnets ålder och mognad. Medlemsstaten får i synnerhet förlänga betänketiden, om den anser att detta är förenligt med barnets bästa.

b)

Medlemsstaten skall se till att underåriga får tillträde till utbildningsväsendet på samma villkor som den statens egna medborgare. Medlemsstaten får begränsa tillträdet till att gälla det offentliga utbildningsväsendet.

c)

När det gäller en tredjelandsmedborgare som är en underårig utan medföljande vuxen, skall medlemsstaten vidta nödvändiga åtgärder för att fastställa den underåriges identitet, nationalitet samt huruvida denne verkligen saknar medföljande vuxen. Medlemsstaten skall göra allt för att snarast möjligt spåra den underåriges familj och ordna så att den underårige omedelbart får en rättslig företrädare, vid behov även i straffrättsliga förfaranden i enlighet med den nationella lagstiftningen.

a)

Om innehavaren aktivt, frivilligt och på eget initiativ har återupptagit kontakterna med de personer som är misstänkta för att begå de brott som avses i artikel 2 b och 2 c.

b)

Om den behöriga myndigheten bedömer att offrets samarbete är svekfullt eller att anmälan är falsk eller felaktig.

c)

Om så krävs av hänsyn till allmän ordning och skyddet av inre säkerhet.

d)

Om offret upphör med samarbetet.

e)

Om de behöriga myndigheterna beslutar att lägga ned målet.

6.8.2004   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 261/24

(1)

För att den olagliga invandringen skall kunna bekämpas effektivt och gränskontrollen förbättras är det av största vikt att samtliga medlemsstater inför bestämmelser om skyldigheterna för de lufttrafikföretag som befordrar passagerare till medlemsstaternas territorium. För att säkerställa att detta mål får ett större genomslag bör även de ekonomiska påföljder som medlemsstaterna för närvarande utkräver i de fall då transportörer underlåter att uppfylla sina skyldigheter harmoniseras i så stor utsträckning som möjligt, med beaktande av olikheterna i medlemsstaternas rättssystem och praxis.

(2)

Europeiska rådet av den 25 och 26 mars 2004 antog en förklaring om terrorism, vilken betonade behovet av att påskynda behandlingen av åtgärder på det området och påskynda arbetet med det föreslagna rådsdirektivet om skyldighet för transportörer att lämna uppgifter om passagerare, i syfte att snarast slutföra arbetet med denna fråga.

(3)

Det är viktigt att undvika att det uppstår ett vakuum vad gäller gemenskapens åtgärder på området olaglig invandring.

(4)

Från och med den 1 maj 2004 kan rådet inte längre agera på grundval av ett initiativ från en medlemsstat.

(5)

Rådet har uttömt alla möjligheter för att i tid erhålla Europaparlamentets yttrande.

(6)

Under dessa exceptionella omständigheter bör direktivet antas utan Europaparlamentets yttrande.

(7)

De skyldigheter som åläggs transportörer enligt detta direktiv kompletterar dem som fastställs enligt bestämmelserna i artikel 26 i 1990 års Schengenkonvention om tillämpning av Schengenavtalet av den 14 juni 1985, kompletterade genom rådets direktiv 2001/51/EG (2), och de båda typerna av skyldighet har det gemensamma syftet att begränsa migrationsströmmarna och bekämpa den olagliga invandringen.

(8)

Utan att det påverkar tillämpningen av bestämmelserna i Europaparlamentets och rådets direktiv 95/46/EG av den 24 oktober 1995 om skydd för enskilda personer med avseende på behandling av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter (3) bör det här direktivet inte påverka medlemsstaternas frihet att bibehålla eller införa ytterligare skyldigheter för lufttrafikföretag eller vissa kategorier av andra transportörer, inklusive information eller uppgifter om returbiljetter, oavsett om de omfattas av det här direktivet eller inte.

(9)

För att bekämpa olaglig invandring mer effektivt och för att säkerställa att detta mål får ett större genomslag är det av största vikt, utan att det påverkar tillämpningen av bestämmelserna i direktiv 95/46/EG, att varje teknisk innovation beaktas vid tidigaste möjliga tillfälle, i synnerhet när det gäller införande och användning av biometriska kännetecken i den information som transportörerna skall lämna.

(10)

Medlemsstaterna bör vid alla de rättsliga åtgärder mot transportörer som kan leda till påföljder säkerställa att rätten till försvar och rätten till överklagande mot sådana beslut kan utövas effektivt.

(11)

Dessa åtgärder anknyter till de kontrollmöjligheter som avses i Verkställande kommitténs beslut (SCH/Com-ex (94) 17 rev 4) och som syftar till att skärpa gränskontrollen och ge tillräcklig tid för en detaljerad och utförlig kontroll av varje passagerare genom att uppgifter om passagerarna överförs till de myndigheter som ansvarar för att sådana kontroller genomförs.

(12)

Direktiv 95/46/EG är tillämpligt med avseende på behandlingen av personuppgifter vid myndigheterna i medlemsstaterna. Detta innebär att det skulle vara lagligt att behandla passageraruppgifter som översänds för utförande av gränskontroller även för att kunna använda dem som bevismaterial i förfaranden som syftar till att säkerställa efterlevnaden av lagar och andra författningar om inresa och invandring, inklusive bestämmelser i dessa om skydd av den allmänna ordningen (”ordre public”) och den inre säkerheten, men att ytterligare behandling på ett sätt som är oförenligt med dessa syften skulle strida mot principen i artikel 6.1 b i direktiv 95/46/EG. Medlemsstaterna bör införa ett påföljdssystem som skall tillämpas om dessa uppgifter används på ett sätt som strider mot syftet med det här direktivet.

(13)

I enlighet med artiklarna 1 och 2 i det till Fördraget om Europeiska unionen och Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen fogade protokollet om Danmarks ställning deltar Danmark inte i antagandet av detta direktiv, som inte är bindande för eller tillämpligt i Danmark. Eftersom detta direktiv innebär en utveckling av Schengenregelverket enligt bestämmelserna i avdelning IV i tredje delen av Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen, skall Danmark, i enlighet med artikel 5 i nämnda protokoll, inom sex månader efter det att rådet har antagit detta direktiv besluta huruvida landet skall genomföra direktivet i sin nationella lagstiftning.

(14)

När det gäller Island och Norge utgör detta direktiv, i enlighet med det avtal som ingåtts mellan Europeiska unionens råd och Republiken Island och Konungariket Norge om dessa staters associering till genomförandet, tillämpningen och utvecklingen av Schengenregelverket (4), en sådan utveckling av bestämmelserna i Schengenregelverket som faller inom det område som avses i artikel 1 E i rådets beslut 1999/437/EG om vissa tillämpningsföreskrifter för det avtalet (5).

(15)

Förenade kungariket deltar i detta direktiv i enlighet med artikel 5 i protokollet om införlivande av Schengenregelverket inom Europeiska unionens ramar, fogat till Fördraget om Europeiska unionen och Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen, och artikel 8.2 i rådets beslut 2000/365/EG av den 29 maj 2000 om en begäran från Förenade konungariket Storbritannien och Nordirland om att få delta i vissa bestämmelser i Schengenregelverket (6).

(16)

Irland deltar i detta direktiv i enlighet med artikel 5 i protokollet om införlivande av Schengenregelverket inom Europeiska unionens ramar, fogat till Fördraget om Europeiska unionen och Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen, och artikel 6.2 i rådets beslut 2002/192/EG av den 28 februari 2002 om Irlands begäran om att få delta i vissa bestämmelse i Schengenregelverket (7).

(17)

Detta direktiv utgör en rättsakt som bygger vidare på Schengenregelverket eller som på annat sätt hänför sig till det regelverket i den mening som avses i artikel 3.1 i 2003 års anslutningsakt.

a)

transportör: varje fysisk eller juridisk person som bedriver yrkesmässig persontrafik luftvägen,

b)

yttre gränser: medlemsstaternas yttre gränser till tredjeländer,

c)

gränskontroll: den kontroll som utförs vid en gräns uteslutande till följd av en avsikt att passera gränsen utan hänsyn till andra skäl,

d)

gränsövergångsställe: varje övergångsställe som de behöriga myndigheterna har godkänt för passerandet av de yttre gränserna,

e)

personuppgifter, behandling av personuppgifter och register med personuppgifter: den betydelse som fastställs i artikel 2 i direktiv 95/46/EG.

—

nummer på och typ av resehandling som används,

—

nationalitet,

—

fullständigt namn,

—

födelsedatum,

—

gränsövergångsstället för inresa till medlemsstaternas territorium,

—

transportkod,

—

avgångs- och ankomsttid för transporten,

—

det totala antalet passagerare vid den transporten,

—

ursprunglig ort för ombordstigning.

a)

maximibeloppet för sådana påföljder inte understiger 5 000 euro eller motsvarande belopp i nationell valuta till den växelkurs som offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning samma dag som detta direktiv träder i kraft för varje resa som gjorts utan att uppgifterna om passagerarna har lämnats eller om de har lämnats inkorrekt, eller

b)

minimibeloppet för sådana påföljder inte understiger 3 000 euro eller motsvarande belopp i nationell valuta till den växelkurs som offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning samma dag som detta direktiv träder i kraft för varje resa som gjorts utan att uppgifterna om passagerarna har lämnats eller om de har lämnats inkorrekt.

6.8.2004   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 261/28

(1)

I den övergripande strategi mot olaglig invandring och människohandel i Europeiska unionen (2) som godkändes av rådet den 28 februari 2002 och som byggde på kommissionens meddelande till rådet och Europaparlamentet av den 15 november 2001 om en gemensam politik om olaglig invandring anförs att politiken för återtagande och återsändande utgör en integrerad och avgörande del i kampen mot olaglig invandring. I detta syfte understryks i den övergripande strategin att det är nödvändigt att fastställa vissa konkreta åtgärder, bland annat fastställande av en gemensam strategi och samarbete mellan medlemsstaterna för att genomföra återsändandeåtgärder. Gemensamma normer för återsändandeförfaranden bör därför anta.

(2)

I strategin för förvaltning av EU-medlemsstaternas yttre gränser som godkändes av rådet den 13 juni 2002 och som byggde på kommissionens meddelande till rådet och Europaparlamentet av den 7 maj 2002 om en framtida integrerad förvaltning av EU-medlemsstaternas yttre gränser föreskrivs rationaliserade åtgärder för återsändande som en av åtgärderna och insatserna för en integrerad förvaltning av EU-medlemsstaternas yttre gränser.

(3)

I handlingsprogrammet för återsändande som godkändes av rådet den 28-29 november 2002 och som byggde på kommissionens grönbok av den 10 april 2002 om en gemenskapspolitik för återsändande av personer som vistas olagligt i ett land samt på meddelandet från kommissionen till rådet och Europaparlamentet av den 14 oktober 2002 om en gemenskapspolitik för återvändande av personer som vistas olagligt rekommenderas som en av åtgärderna för att förbättra det operativa samarbetet mellan medlemsstaterna att tredjelandsmedborgare som olagligen befinner sig i en medlemsstat skall återsändas så effektivt som möjligt genom att man delar på medlemsstaternas resurser för att organisera gemensamma flygningar.

(4)

Det är viktigt att undvika att det uppstår ett vakuum för gemenskapen när det gäller organisation av gemensamma flygningar.

(5)

Från och med den 1 maj 2004 kan rådet inte längre agera på grundval av ett initiativ från en medlemsstat.

(6)

Rådet har uttömt alla möjligheter för att i tid erhålla Europaparlamentets yttrande.

(7)

Under dessa exceptionella omständigheter bör beslutet antas utan Europaparlamentets yttrande.

(8)

Medlemsstaterna bör genomföra detta beslut med beaktande av de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna, särskilt Europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna av den 4 november 1950, Förenta nationernas konvention mot tortyr och annan grym, omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning av den 10 december 1984, Genèvekonventionen om flyktingars rättsliga ställning av den 28 juli 1951 och därtill hörande New York-protokoll av den 31 januari 1967, den internationella konventionen om barnets rättigheter av den 20 november 1989 och Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna av den 18 december 2000. (3)

(9)

Detta beslut bör tillämpas utan att det påverkar relevanta internationella instrument på området återsändande med flyg, såsom bilaga 9 till 1944 års Chicagokonvention angående internationell civil luftfart (ICAO) och Europeiska civila luftfartskonferensens (ECAC) relevanta dokument.

(10)

De icke-bindande allmänna riktlinjerna för säkerhetsbestämmelser vid gemensamma flygningar för återsändande bör ge användbar ledning vid genomförandet av detta beslut.

(11)

I enlighet med artiklarna 1 och 2 i det till Fördraget om Europeiska unionen och Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen fogade protokollet om Danmarks ställning deltar Danmark inte i antagandet av detta beslut, som inte är bindande för eller tillämpligt i Danmark. Eftersom detta beslut bygger på Schengenregelverket enligt bestämmelserna i avdelning IV i tredje delen av Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen, skall Danmark, i enlighet med artikel 5 i nämnda protokoll, inom en tid av sex månader efter det att rådet har antagit detta beslut, besluta huruvida landet skall genomföra det i sin nationella lagstiftning.

(12)

När det gäller Republiken Island och Konungariket Norge utgör detta beslut, i enlighet med det avtal som ingicks den 18 maj 1999 mellan Europeiska unionens råd och Republiken Island och Konungariket Norge om dessa båda staters associering till genomförandet, tillämpningen och utvecklingen av bestämmelser i Schengenregelverket (4), en utveckling av bestämmelser i Schengenregelverket vilka omfattas av det område som avses i artikel 1.C i rådets beslut 1999/437/EG (5) om vissa tillämpningsföreskrifter för avtalet. När de förfaranden som föreskrivs i avtalet har avslutats, kommer rättigheter och skyldigheter enligt detta beslut att gälla även för dessa båda stater, liksom i förbindelserna mellan dessa båda stater och de medlemsstater i Europeiska gemenskapen som detta beslut riktar sig till.

(13)

I enlighet med artikel 3 i det till Fördraget om Europeiska unionen och Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen fogade protokollet om Förenade kungarikets och Irlands ställning har dessa medlemsstater meddelat sin önskan att delta i antagandet och tillämpningen av detta beslut.

a)

tredjelandsmedborgare: person som inte är medborgare i en medlemsstat i Europeiska unionen, Republiken Island eller Konungariket Norge,

b)

organiserande medlemsstat: en medlemsstat som har till uppgift att organisera gemensamma flygningar,

c)

deltagande medlemsstat: en medlemsstat som deltar i de gemensamma flygningar som organiseras av den organiserande medlemsstaten,

d)

gemensam flygning: den transport av tredjelandsmedborgare som utförs av ett lufttrafikföretag som utsetts för detta ändamål,

e)

återsändandeoperationer och gemensamma flygningar för återsändande: alla de aktiviteter som krävs för att återsända de berörda tredjelandsmedborgarna, inbegripet transport i form av gemensamma flygningar,

f)

ledsagare: den säkerhetspersonal som har till uppgift att ledsaga tredjelandsmedborgare under den gemensamma flygningen och de personer som ansvarar för den medicinska vården samt tolkar.

a)

välja lufttrafikföretag och tillsammans med det utvalda lufttrafikföretaget fastställa alla relevanta kostnader för den gemensamma flygningen och ikläda sig de tillämpliga avtalsförpliktelserna samt säkerställa att den vidtar alla de åtgärder som krävs för att genomföra den gemensamma flygningen, inbegripet att den på lämpligt sätt bistår tredjelandsmedborgarna och ledsagarna,

b)

från de tredjeländer som är transit- och destinationsländer begära och ta emot de bemyndiganden som krävs för genomförandet av den gemensamma flygningen,

c)

utnyttja kontakterna och göra lämpliga föranstaltningar för organisationen av den gemensamma flygningen med de deltagande medlemsstaterna,

d)

fastställa de operativa formerna och förfarandena samt i samförstånd med de deltagande medlemsstaterna bestämma vilket antal ledsagare som är lämpligt i förhållande till antalet tredjelandsmedborgare som skall återsändas,

e)

ingå alla lämpliga finansiella överenskommelser med de deltagande medlemsstaterna.

a)

informera den nationella myndigheten i den organiserande medlemsstaten om sin avsikt att delta i den gemensamma flygningen och därvid ange antalet tredjelandsmedborgare som skall återsändas,

b)

tillhandahålla ett tillräckligt stort antal ledsagare för varje tredjelandsmedborgare som skall återsändas. Om ledsagarna skall tillhandahållas endast av den organiserande medlemsstaten, skall varje deltagande medlemsstat ombesörja att det finns minst två företrädare ombord. Dessa företrädare, som skall ha samma ställning som ledsagarna, skall ha till uppgift att se till att de tredjelandsmedborgare för vilka de har ansvaret överlämnas till myndigheterna i destinationslandet.

a)

se till att varje berörd tredjelandsmedborgare och ledsagare innehar giltiga resehandlingar och andra nödvändiga ytterligare handlingar, t.ex. inrese- och/eller transitviseringar, intyg eller registreringar,

b)

så snart som möjligt informera sina diplomatiska och konsulära beskickningar i de tredjeländer som är transit- och destinationsländer om organisationen av den gemensamma flygningen för att erhålla den hjälp som behövs.

6.8.2004   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 261/36

(1)

Med tanke på den harmoniseringsnivå som nåtts om kriterierna för nekad inresa vid medlemsstaternas yttre gränser är det önskvärt att kunna fastställa skälen till ett tidigare beslut om att neka en utlänning inresa. Det är därför nödvändigt att använda ett standardformulär för nekad inresa, vilket inbegriper en klassificering av möjliga skäl för detta, och att i den berörda utlänningens pass ange skälet eller skälen till att denne nekas inresa. Den gemensamma handboken (2) bör ändras i enlighet härmed. Bestämmelser om möjligheterna överklaga beslutet om nekad inresa finns i nationell lagstiftning.

(2)

I enlighet med artiklarna 1 och 2 i det till Fördraget om Europeiska unionen och Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen fogade protokollet om Danmarks ställning deltar Danmark inte i antagandet av detta beslut, som inte är bindande för eller tillämpligt i Danmark. Eftersom detta beslut bygger på Schengenregelverket enligt bestämmelserna i avdelning IV tredje delen i Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen, skall Danmark, i enlighet med artikel 5 i nämnda protokoll, inom en tid av sex månader efter det att rådet har antagit detta beslut, besluta huruvida landet skall genomföra beslutet i sin nationella lagstiftning.

(3)

När det gäller Norge och Island utgör detta beslut i enlighet med avtalet mellan Europeiska unionens råd och Republiken Island och Konungariket Norge om dessa staters associering till genomförandet, tillämpningen och utvecklingen av Schengenregelverket (3) en ytterligare utveckling av bestämmelser i Schengenavtalet vilka omfattas av artikel 1 punkt A i rådets beslut 1999/437/EG av den 17 maj 1999 om vissa tillämpningsföreskrifter för det avtalet (4).

(4)

Detta beslut utgör en utveckling av bestämmelser i Schengenregelverket i vilka Förenade kungariket inte deltar i enlighet med rådets beslut 2000/365/EG av den 29 maj 2000 om en begäran från Förenade konungariket Storbritannien och Nordirland om att få delta i vissa bestämmelser i Schengenregelverket (5). Förenade kungariket deltar därför inte i antagandet av detta beslut, som inte är bindande för eller tillämpligt i Förenade kungariket.

(5)

Detta beslut innebär en utveckling av bestämmelser i Schengenregelverket i vilka Irland inte deltar i enlighet med rådets beslut 2002/192/EG av den 28 februari 2002 om Irlands begäran om att få delta i vissa bestämmelser i Schengenregelverket (6). Irland deltar därför inte i antagandet av detta beslut, som inte är bindande för eller tillämpligt i Irland.

(6)

Detta beslut utgör en rättsakt som bygger på Schengenregelverket eller som på annat sätt har samband med det i den mening som avses i artikel 3.1 i anslutningsakten.

1.

följande mening läggas till i slutet av punkt 1.4.1:

”Ett standardformulär för nekad inresa vid gränsen, enligt bilaga 16, skall fyllas i och överlämnas till utlänningen i fråga.”

2.

punkt 1.4.1 a ersättas med följande:

6.8.2004   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 261/40

(1)

Europeiska gemenskapens miljöpolitik bidrar till uppnåendet av målen att bl.a. bevara, skydda och förbättra miljön och att främja åtgärder på internationell nivå för att lösa regionala eller globala miljöproblem.

(2)

Europeiska gemenskapen är fördragsslutande part i konventionen om skydd av Medelhavet mot förorening (nedan kallad ”Barcelonakonventionen”), som godkänts genom beslut 77/585/EEG (2), och i 1995 års översyn av konventionen, godkänd genom beslut 1999/802/EG (3). Gemenskapen är dessutom fördragsslutande part i fyra protokoll till Barcelonakonventionen, inbegripet protokollet om samarbete om bekämpning av förorening av Medelhavet av olja och andra skadliga ämnen vid krissituationer, som godkänts genom rådets beslut 81/420/EEG (4).

(3)

Kommissionen har, på grundval av de förhandlingsdirektiv som den mottog av rådet den 25 januari 2000, på gemenskapens vägnar fört förhandlingar om protokollet om samarbete för att förebygga förorening från fartyg och för att, vid nödsituationer, bekämpa förorening av Medelhavet (nedan kallat ”protokollet”).

(4)

Gemenskapen undertecknade protokollet den 25 januari 2002 i Malta.

(5)

Genom protokollet uppdateras Barcelonakonventionens rättsliga instrument i syfte att inbegripa samarbete för att förebygga förorening från fartyg, effektivisera samarbetet vid föroreningstillfällen och främja genomförandet av tillämpliga internationella bestämmelser.

(6)

Utan att påverka parternas rätt att anta relevanta strängare bestämmelser som överensstämmer med internationell rätt har bestämmelserna i protokollet utformats så att det inte är oförenligt med gemenskapens gällande lagstiftning på de områden som täcks av protokollet.

(7)

Europeiska gemenskapen bör därför godkänna protokollet.

6.8.2004   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 261/47

(1)

Kommissionen har på gemenskapens vägnar med staten Israel förhandlat fram avtalet om vetenskapligt och tekniskt samarbete (nedan kallat ”avtalet”).

(2)

Avtalet undertecknades på gemenskapens vägnar den 10 juni 2003 i Bryssel, med förbehåll för att det ingås.

(3)

Avtalet bör godkännas.

6.8.2004   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 261/48

(1)

Avtalet om partnerskap och samarbete mellan Europeiska gemenskaperna och deras medlemsstater, å ena sidan, och Republiken Kazakstan, å andra sidan (1), trädde i kraft den 1 juli 1999.

(2)

Europeiska gemenskapen och Kazakstan enades om att upprätta ett dubbelkontrollsystem avseende vissa stålprodukter för perioden 1 januari 2000–31 december 2001. Detta avtal genom skriftväxling godkändes på Europeiska gemenskapens vägnar genom beslut 1999/865/EG (2). Motsvarande genomförandelagstiftning för gemenskapen infördes genom förordning (EG) nr 2743/1999 (3).

(3)

Kommissionen har slutfört förhandlingarna om ett avtal genom skriftväxling mellan Europeiska gemenskapen och Republiken Kazakstan om upprättande av ett dubbelkontrollsystem utan kvantitativa begränsningar avseende export från Republiken Kazakstan till Europeiska gemenskapen av vissa stålprodukter.

6.8.2004   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 261/63

(1)

Kommissionen har på gemenskapens vägnar förhandlat fram ett avtal med Europeiska rymdorganisationen.

(2)

Avtalet undertecknades på gemenskapens vägnar den 25 november 2003, med förbehåll för att det ingås.

(3)

Avtalet bör godkännas.

6.8.2004   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 261/69

(1)

Kommissionen förhandlade med rådets godkännande på gemenskapens vägnar om de frågor i konventionen som omfattas av gemenskapens behörighet.

(2)

Rådet gav kommissionen i uppdrag att förhandla om gemenskapens anslutning till konventionen i fråga.

(3)

Förhandlingarna slutfördes framgångsrikt och konventionen undertecknades av gemenskapen den 12 december 2000 i enlighet med beslut 2001/87/EG. (2)

(4)

Några medlemsstater är redan parter i konventionen, medan ratificeringsprocessen pågår i andra.

(5)

Förutsättningarna enligt artikel 36.3. i konventionen för att gemenskapen skall kunna deponera godkännandeinstrumentet är uppfyllda.

(6)

Konventionen bör godkännas så att gemenskapen kan bli part i den inom sitt behörighetsområde.

(7)

Gemenskapen skall enligt artikel 36.3. i konventionen vid deponeringen av godkännandeinstrumentet också förklara omfattningen av sin behörighet med avseende på frågor som faller under konventionen.